Myten om normaliseringsprocessen

Normaliseringsprocessen är en teori om att våldet i en relation långsamt övergår till att ses som ett naturligt inslag.
Det kan börja med hotfulla blickar, elaka kommentarer eller andra mindre förseelser för att sedan gradvis övergå till våld och olagligheter. Med tiden blir övergreppen allt värre och mannen får allt mer kontroll över kvinnan. Då övergreppen ökat succesivt under lång har kvinnan gradvis anpassat sig efter mannen.

Kvinnans självkänsla krymper. Mannen får kontroll över kvinnan samtidigt som kvinnan börjar se våldet som något normalt.
Det är denna teori som kallas för normaliseringsprocessen. En teori om att våldet succesivt byggs upp under lång så att kvinnan till slut ser våldet som något normalt.

Men hur väl stämmer denna teori med verkligheten och går teorin att applicera på det våld vi ser i hemmen?
Här nedan tar vi en närmare titt på teorin.

I Brottsförebyggande rådets (BRÅ) rapport “Brott i nära relationer” kan man läsa följande angående familjesituationen för de som utsätts för brott i nära relation.


”Bland kvinnor som blivit utsatta för något brott under året ser man att ensamstående kvinnor med barn är den grupp som är mest utsatt, följt av ensamstående kvinnor utan barn. Dessa skillnader är statistiskt säkerställda.”


I rapporten ”Våld mot kvinnor och män i nära relation” som även den publicerats av BRÅ kan man läsa följande.


“Andelen händelser där förövaren var en före detta respektive nuvarande partner varierar beroende på brottstyp. Merparten bland de intervjuade berättade om händelser då de blivit utsatta för något våld av en tidigare partner (69 procent). Knappt en tredjedel av samtliga händelser gällde alltså en pågående relation.”


Detta innebär att ca 70 procent av alla kvinnor som utsätts för relationsvåld är ensamstående. Detta hänger delvis ihop med att våldet ofta påbörjas i samband med att relationen tar slut, samt att ensamstående kvinnor tenderar att ha fler och ytligare kontakter med män än sammanboende kvinnor.

Normaliseringsprocessen är en teori som i grund och botten utgår från att mannen och kvinnan lever tillsammans så att våldet succesivt kan byggas upp. Men då majoriteten av de utsatta kvinnorna är ensamstående går teorin inte att applicera på de allra flesta fall av relationsvåld.

Man kan således konstatera att normaliseringsprocessen är en teori som fått ta allt för mycket utrymme i arbetet med relationsvåldet, trots att teorin i de allra flesta fallen inte går att använda som förklaringsmodell.

Man kan även konstatera att ensamstående kvinnor löper större risk att utsättas för relationsvåld än kvinnor som bor ihop med en man. Det är en kunskap som är viktig att bära med sig.

Nedan följer avslutningsvis en bild som kommer från BRÅ:s rapport “Brott i nära relationer”. Bilden visar familjesituationen för de män och kvinnor som uppgett att de utsatts för relationsvåld, samt procentsatsen för utsatta av respektive kön och familjesituation.
Den observante kan se att när män och kvinnor lever tillsammans, är det vanligare att männen utsätts för relationsvåld än att kvinnorna utsätts.


Källa:
BRÅ – Brott i nära relation  
BRÅ - Våld mot kvinnor och män i nära relation